http://aftonbladet.se/wendela/barn/article3284521.ab
Först, barn får slå sig alltså. Inte "Slå barn". Gever Tulley sår huvudet på spiken i denna artikel. Det är klart att det hämmar när barnen hela tiden blir stoppade att utforska världen omkring sig. Man sk ainte ge ett barn ett skjutvapen kanske men låt dom testa (inom vissa gränser) att klättra, leka och utforska. Barn som skrapar sig, slår sig växer upp som gladare och friskare individer är jag säker på. Ett barn som hålls tätt intill mamma och pappa och får veta att "nej deet får du inte" eller "akta" eller "farligt" osv. blir nog väldigt osäkra vuxna och framför allt väldigt skygga under tonåren. Det är nog ingen lätt match för föräldrarna att våga släppa tyglarna. När man som förälder i vissa kretsar hela tiden har ett vakande öga på sig från vänner och bekanta som inte skulle gilla ett barn med skrap märken etc. Ett barn med blåmärken, skrapsår etc är inte ett misshandlat barn som media och läkare gärna vill tro idag. Det är ett glatt och friskt bar. För detta kanske är en överraskning för många, men de flesta misshandlar inte sina barn.
1 kommentar:
Skål för min min mor som alltid lät mig försöka. Jag hade mer eller mindre konstant plåstrade knän, och blåmärken överallt, och en och annan reva i kläderna. Men jag var, som du skriver, ett lyckligt barn, som fick lära sig om livet och fick lära sig att pröva sina vingar.
Skicka en kommentar