11 september 2001 del 1

Nu är det snart dags igen för att minnas "terror"-attacken mot USA. Exakt 7 år sedan i morgon. Minns faktiskt ännu hur jag stod på jobbet och min chef rusade in och berättade om det första tornet som blivit träffat. Jaha, var min reaktion. Shit happens. När han sedan kom igen och berättade om det andra tornet och planet började man ju fundera lite. Men jag kan verkligen inte riktigt känna sorg eller empati med de drabbade. Jo, en del som man sett naturligtvis. Framför allt dessa krakar som poliser och brandmän som dog eller blev sjuka av räddningsarbetet och sedan glömdes bort. Mannen som hoppade från taket är nog det mest tragiska jag har sett. Sådant känns faktiskt även hos mig. Men sen tar det stopp. Det känns lite hycklande att "hedra" de som dog den 9-11 (911 är "intressant" att de hände samma datum som larmnummer i USA), eftersom vi inte haft en tyst sekund för alla de civila som dog i Afganhistan eller Irak. Faktiskt inte för de civila i något land som USA utan orsak bombat sönder. Kunde verkligen inte finna det för mig att hålla en tyst minut för amerikanarna heller då. Kanske cyniskt men... nej... Rättvist.